insidemylife!!

Varnar för sådana som inte vill veta detaljer...







Det här handlar om en 16 årig tjej som träffar sin livskärlek, allt som kärlek ska vara, ett förhållande som är hur bra som helst... Allt var en dröm!!!!!


Ett förhållande som höll i 5 år men som innebar 4,5 år av misshandel av alla dels sorter, fysisk,psykisk... Och som fick mig att ta avstånd i från människor som betydde allt för mig Familj, släkt, vänner.. Jag behöll några vänner men det var såna vänner som aldrig ifrågasatte mig och nåde dom om de gjorde det, då var den vänskapen över... Inte för att jag ville det utan för att skydda mig själv, och killen jag var i hop med..

Det började så smått med små ord han slängde in när det passade honom, förstod till slut hur jag skulle hantera det..
För att slippa det i början var det saker jag kunde hantera.. Det innebar att varje morgon jag skulle till skolan så packade jag min väska där var det allt från tandborste till hårborste och smink till andra kläder än dom jag hade på mig när jag gick hemifrån.. gjorde iordning mig i skolan istället allt för att inte stöta mig med honom..
Sedan fortsatte det till andra saker fysisk misshandel det är så mycket så allt kan jag inte nämna men lite saker kan jag ta som exempel..
Om jag skulle raka av mig mitt hår så hade jag nog inte ens kunnat räkna ärren jag har där, han har slagit mitt huvud emot stenmurar, tågrälser, kylskåp, golv ja säg allt..

Tryck in sina fingrar i munnen och ner i halsen klämt tag i min tunga..
En gång när vi hade ett uppehåll så kom hem till mig och drog mig i underlivet det slutade med 7 stygn i underlivet på mig och han såg inget fel alls i detta...

Han stod utanför en kompis en gång när vi hade en filmkväll.. då stod han utanför och bara väntade på mig, efter det så hade jag inte en kroppsdel som det inte var blåmärke på förutom i ansiktet för där rörde han inte förrän i slutet av vårat förhållande..

Man kunde vakna till på nätterna med en kudde som trycktes mot ansiktet..

Kan inte räkna alla timmar jag har kämpat..
Hur mycket blod som kommit ut ur min kropp bara för att det behagade honom just då att slå på mig..
Men en enda gång har jag gett upp och tänkt att nu får det bära eller brista, han håll sina händer runt min hals och det sista jag minns är att jag tänkte just det att nu får det vara bra, ingen idé att kämpa emot längre,inget kan vara värre än att leva så jag lever redan..
Vet inte hur länge jag var borta eller låg där, men vaknade på en grusuppfart och vet inte heller hur lång tid det tog innan jag kom upp på mina fötter, men när jag väl gjorde så såg jag hur människor stod i sina fönster och tittade och inte en enda av dom kom för att hjälpa mig, då känns det verkligen som om man har högt människovärde eller hur va..

Efter jag fick Sebastian tog det tre dagar innan han tvingade mig till sex och kan inte förklara känslan...

Det gick så långt att alla ord jag fick höra av honom hur fet, ful och äcklig jag va satte sig i mitt huvud, och jag slutade att äta, när Simon var 2 veckor vägde jag 38 kilo inte konstigt att jag var trött hela tiden och aldrig orkade någonting..


Sista gången jag kastade ut honom så gav han Sebastian ett slag i ansiktet... Adrenalinet gjorde så jag lyft ut honom ur lägenheten...

Han försökte ge sig på mig en gång till efter det men då hade jag några vänner med mig, hade jag inte haft dom så vet inte vad som hade hänt, han var millimeter ifrån att sätta en spruta i min hals..

Det tog några år tills jag förstod att det inte var kärlek, att det inte var en dröm utan bara en verklig mardröm...

Han har bett om ursäkt för allt hur många gånger som helst, men kommer varken vilja eller kunna förlåta honom någonsin...

Det enda positiva ur allt detta är att jag blivit en mycket starkare person efter detta...

Har bearbetat i etaper i mitt liv men det är svårt ska ni veta, det har nu gått nästan exakt 7 år sedan, men är väldigt svårt att bearbeta, för det första så är det ingen som vet allt och jag har aldrig riktigt velat berätta så vem ska jag prata med, och de flesta människor säger...
Gå vid första slaget jag skulle aldrig ta något sådant, många tror att det är bara svagare personer som det händer så fel så fel ni har och ni som säger att ni aldrig skulle stannat ojojj vad ni misstar er, då har ni aldrig varit med om nåt, för först när man befinner sig i en sådan situation vet man vad man skulle gjort, och det ni inte tänker på är att ni bearbetas en längre tid för att de ska få er dit dom vill och när de fått det så finns det inte en suck längre.. då har de slått i er att ni behöver dom och ingen annan skulle vilja ha er..

Sådana människor som säger så,ska jag säga rent utsagt så ser jag ner på er, och era ord betyder att ni har sett ner på mig, men vad har du för anledning att uttrycka dig du vet inte ett skit och jag skulle för allt i världen aldrig öppna mig för dig.. Döm mig inte jag har gjort mina misstag och det är jag som får bearbeta dom själv, det finns det inte någon annan som kan göra...

Har också kommit på att för att jag ska kunna hjälpa andra så måste jag hjälpa mig själv först, måste bearbeta det i min takt...
Har kommit på att det var inte fel på mig, det var dig det var fel på...

först nu är jag beredd att hjälpa andra... och det ska jag också göra... finns inte någon som kan få mig dit igen... 


Jag kommer också behöva människor jag verkligen kan lita på för att ta mig längre än jag redan gjort, som orkar lyssna mm...

Det var allt för mig just nu!!!!!!!!!!!!